< I MAMMAS MAGE >
Mamma berättar:
Januari 1999
Någon gång runt Tjugondedag Knut pågick en simtävling med ett liv som första pris!Februari 1999
En morgon i början av månaden satt Dick och jag i väntrummet på MVC. Jag var så nervös så att jag skakade och jag var alldeles torr i munnen. Vi satt nämligen och väntade på att få veta om jag var med barn eller inte. Jag kände mig inte gravid och vågade inte hoppas allt för mycket på att det var så. Jag hade slutat med p-pillren i december - och så fort kunde det väl ändå inte gå? Jag kände mig precis som vanligt, mådde inte illa eller någonting. Visserligen somnade jag ofta i soffan på kvällarna, men det var inte direkt något nytt...Efter en evighet var det i alla fall klart och barnmorskan konstaterade att jag, som hon uttryckte det, "kommer att föda barn i oktober". 15 oktober räknade hon ut.
Direkt efteråt åkte vi och skrev kontrakt på vår nya lägenhet. Symboliskt på något sätt eftersom vi bytte från en 2:a till en 6:a...
Mars 1999
Dick bytte bilen mot en STÖRRE, vi var i Norge på skidsemester och så flyttade vi. Skönt att få sovrum med dubbelsäng i stället för vardagsrum med loftsäng...Vid en läkarundersökning fastställdes förlossningsdatumet till 13/10. Jag var då i vecka 12. Gjorde ultraljud för att kontrollera att det inte var två eftersom läkaren tyckte att livmodern verkade stor. Hade fortfarande svårt att förstå att jag hade en bebis som växte i magen. Lånade böcker och läste om graviditet, förlossningar mm.
April 1999
1:a april (skärtorsdag) berättade vi för Jackie och Annie att de skulle få ett litet syskon. Vi kanske inte valde det bästa datumet, det tog ett bra tag innan vi lyckades övertyga dem om att det inte var ett aprilskämt. Då blev de i alla fall helt överlyckliga eftersom de hade "tjatat" om syskon ett bra tag.
Påskkärringar som just fått veta att de ska få ett syskon!
Maj 1999
Vi åkte till Mallorca för en sista semester på tu man hand på sådär 20 år. Med tanke på att flyget blev försenat med 10 timmar var vi glada att vi inte hade en bebis med!Dags för ultraljud i vecka 19. Jag grät av lycka när jag såg det lilla hjärtat som slog i min mage. Lite senare samma dag när jag satt på jobbet kände jag de första sparkarna som mest kändes som små knuffar.
Juni 1999
Halva graviditeten, äntligen! Tiden gick så sakta, men nu hade man ju först och främst en skön sommar att se fram emot. Första gången som jag har längtat efter oktober i juni!
Juli
Semester! Vi höll oss i Sverige; var på Skara sommarland, på Blidö, i Härjedalen och så hemma i Stockholm förstås! Vilken sommar det var, helt otroligt. Skönt att man inte var höggravid i juli, det hade nog varit lite jobbigt med värmen. Skor och ringar började sitta trångt nu, jag hade en del vattensamlingar i kroppen.
Augusti 1999
Mormor, Jackie och Annie följde med till MVC och lyssnade på hjärtljuden (fast Annie trodde att det var mitt hjärta hon hörde). De trodde att det var en liten kille, själv var jag tveksam.
Två månader kvar!
David var väldigt lugn och stillsam i magen hela tiden, det kan man inte direkt påstå att han är nu. Så det att man kan avgöra redan i magen om det blir ett lugnt eller livligt barn stämmer inte i vårt fall!
September 1999
Dags att planera för föräldrapengarna från försäkringskassan och sätta sig in i reglerna. Hur ska man kunna sätta sig in i reglerna när de inte ens de själva vet vad som gäller?
Vi följde med Börje och Kethy och seglade en dag (första gången för min del).
Oktober 1999
Nedräkningen startade på allvar. När jag slutade jobba blev dagarna ännu längre men samtidigt var det nödvändigt att få varva ner och förbereda sig. Sortera bebiskläder, gå igenom övrig bebisutrustning och bara koppla av. Lyssnade på avslappningsband varje dag och somnade varje gång. Undrade så klart också vem det var som låg där inne i mig. Då hade jag ingen aning om att jag ett halvår senare skulle sitta och göra en hemsida åt en underbar liten son!
Sängen är bäddad!
Jag hade inget sug efter något speciellt någon gång under graviditeten. Tänk om det hade blivit som för min mormor - hon åt visst grönsåpa på knäckebröd så det löddrade ur munnen. Under hela graviditeten mådde jag jättebra och jag kan faktiskt fortfarande sakna att vara gravid. Hoppas att det inte var sista gången! Jag funderade också en del på hur förlossningen skulle bli. Jag hade bestämt mig för att försöka klara mig utan konstgjord smärtlindring så långt det gick eftersom det rubbar kroppens förlossningsarbete och också påverkar barnet.
Hur det gick får ni läsa vidare om under "Så gick det till när jag föddes"!
Upp igen!